why i converted to satanism

Today, Saturday’s feb 2 2019, I took the decision to convert to LaVey-satanism. The religion as a whole focuses on the power and independence within oneself. There is no devil. The devil is a concept made in Christianity, which does not apply here. 

Satanism to me means self control over my personal life. I believe in compassion and friendliness for everyone and I condemn anyone who forces anything onto anyone.

I was brought up agnostic and then converted to Christianity at age 16 on that no one would force anything on me and that it was a desicion on my own to make. Then, all I’ve ever have gotten by the Christian community (not saying everyone is like this, just that my community of Christians have been like this) have forced baptism and homophobia onto me , as well as norms on how everyone should be.

One thing I can’t stand is white Christians. They are homophobic and racist, even when they themselves aren’t that. One thing about the church I used to go to, was that they’d always use white saviourism onto anyone of colour they’d try to “help”. Not gonna go into more details on it other than when I try to speak upon their issues, all people would say to me was that white saviourism was a good thing. That “white people all are good”. Ew! 

They completely denied that racism, sexism and homophobia exists in their church, and that was my final straw to convert to a religion that’s more fit for me. 

Will I ever put my foot in a church again? Maybe, but only for a friend. Would I ever wanna go back to Christianity? No, it’s not anything for me. Christian mindsets are completely different from my mindset. Sorry. 

But hey! You do you, and even though most of my Christian friends haven’t supported me, I want you to know that I’ll always support you, no matter what you believe in or what you don’t believe in. I love you. Peace! 👁🎱☮️ 

FullSizeRender.jpg

en välförtjänt paus helt enkelt

Har inte uppdaterat mina offentliga sociala medier sen i söndags och det känns så himla skönt! Okej, igår (fredag) gjorde jag det för att berätta om nya avsnittet av podden, men generellt har jag annat för mig än Snapchat. 

FullSizeRender.jpg

Och jag är jättetacksam för de som väljer att följa lilla mig, jag älskar er supermycket, men i dagsläget måste jag fokusera på mig själv. Hade ett nytt psykiskt sammanbrott på snap i helgen, som jag verkligen inte är stolt över. Det var inte lika illa som de jag hade i fjol, men det var ändå rätt så jobbigt. 

Vad jag skrev ut då jämfört med vad andra offentliga människor skriver ut på snap, så tror jag inte att det var så värst farligt. Jag behövde dock lite tid för mig själv.  

Är så fucking tacksam för min kompis M som alltid finns där för mig när jag känner att jag behöver ventilera. Hon lämnar mig liksom inte i sticket, så fort jag inte ”duger” längre när jag mår dåligt, som tänket har varit för andra i min krets. Nej, M är där och backar mig och pratar igenom det hela med mig.  

 

PS! Lyssna på senaste Art is Alive på Spotify här 😘  https://open.spotify.com/episode/4oxeOtkNSrcZ0fFwQTacBa?si=7UXr0JPiSsq-A9fkHvEmqQ

 

Z💕 

HATEEEEEEE

if there’s something really am sick of, it has to be living. i really dislike living for a major of reasons and factors. mainly because it’s boring, time consuming to do one thing, and also, the pain never really disappears. it just turns into another problem when one other problem “decides” to disappear. it’s tiring being me i guess.

like, if you guys‘d know me on a real personal level, you’d’nt still understand how much in pain i am mentally right now. i do not feel suicidal, yet i feel like this. 

all i want to say with this lil rant is that i’m grateful for the support but i just want to be alone for a long while and focus on my health at the moment. it really just bugs me how some people who don’t deserve happiness get it, whilst i can’t when i totally deserve it after all i’ve been through in life. 

life.suck. 

MISSNÖJD OCH MISSLYCKAD

I fredags hade jag ett ”meltdown” eller snarare ett psykiskt sammanbrott på ett event och jag fick självmordstankar på nytt. Som tur var var min underbara kompis med mig och vid midnatt lämnade vi eventet och gick mot 7/11 i St. Eriksplan och tog varsin latte för att sedan gå mot tåget och åka hem.

På vägen till tåget från 7/11 pratade vi om hur vi mådde, och det fortsatte vi även efter tågresan, och det kändes skönt.

Det kändes så himla skönt att bara dela med mig av allt jag tänkte på och ventilera mig lite.

Men sen dess känner jag att min depression har blivit lite sämre. Jag vet inte om det är för att jag är i en ”svår situation” just nu och det beror på det, eller om jag behöver gå till BUP och höja min dos, men nåt är det som gör att jag mår sämre. Jag vill inte må så här.

Jag känner mig så enormt misslyckad som människa, både i mitt privatliv och i mitt arbetsliv. Är så otroligt missnöjd med allt jag gjort i försök att må bättre. Det känns som om tiden faktiskt inte läker alla sår, men på nåt sätt, jag vet inte, finns det nåt inom mig som tror att det finns hopp. Att det inte är ute med mig. 

Den som lever får väl se ... 🔮💞 

ÅNGEST OM VAD FOLK TYCKER OM MIG

Har haft så mycket ångest idag. Så himla mycket ångest som inte bara vill försvinna, utan stannar kvar inombords. 💞💞💞💞

Jag gjorde nåt dumt idag efter jag hade vaknat. Jag sökte upp mig själv på Google, och även fast inte det kommer upp så mycket (”bara” några hundra sökresultat), är det inte så mycket nedlåtande eller elakt om mig, förutom på ett forum, som jag inte kommer nämna vid namn, där folk HELA TIDEN måste ta upp allt som jag inte duger till. 

Som artist och kanske något av en offentlig person, ska absolut alla ha sin business i mitt liv och vad folk tycker jag gör fel. Hur ”populär” eller ”känd” folk hela tiden tycker jag borde, eller inte borde, vara. Hur ”språksam” eller ”icke-språksam” jag är om politiska problem, sådana saker. Jag förstår inte mig på s.k. ”kändisskvaller”. Det är nedlåtande mot folk som faktiskt jobbar i branschen. 

Och som låtskrivare, programledare för min podcast, radio och tv, kan jag inte låta mig sänkas av vad främmande snubbar tycker om mig.  🤭

Jag slösade hela 2016 på att oroa mig för sån skit, och jag tänker verkligen inte låta det förstöra mitt liv det här året. Jag skriver detta inlägg för att skriva av mig och göra mig kvitt min ångest. 

Jag ser verkligen upp till mina vänner i branschen, som fast de har varit med om motgångar som dessa, till och med värre, att det inte låter sig internetmobbningen eller hatet att nå sig dem. Att även fast ”offentlig person” eller inte, ska stå ut med att folk skriver om dem, att de kan gå vidare, och det är ett av mina nyårslöften för i år. Att sluta bry mig. Om. Folk.  

Trevlig söndagskväll alla! Önskar er en bra start på veckan nästa vecka. Sköt om er. Kram Zeventine ❣️❣️❣️ 

 

IMG_0198.JPG
FullSizeRender.jpg

KARMA KARMA KARMA

In 2009, me and my friend were swimming in his pool and I remember asking him if he believed in karma, that bad things happen to people who do bad things. We were only 8 at the time and I still remember exactly what he said. He told me he didn’t believe in it, and I was okay with that.  

Now, ten years later I realize that even though I think karma exists, I don’t like it. Even though I deserve some karma, I don’t think that when people do bad things to me, they deserve it. Not to make the pressure get lighter on me, but I dislike it when people are miserable. People always are for revenge, sure I am too, I’m also a person, I like suffering for the people who bring me down, who doesn’t? But it isn’t right because it is fair. And life is anything but fair. 

The next time you think of karma, doesn’t matter if you believe in it or not, think about what you can do to change it from happening to another human being. Even if they hurt you.

han förstår min depression!!!!!!

Sitter på Espresso House med mamsen idag vid lunchtid och har jävligt tråkigt så jag tänkte skriva ett litet blogginlägg så att tiden går fortare och så att jag blir bättre på att uppdatera. 

Idag vaknade jag runt .... ok, lets face it. Jag sov inte alls, men försökte ta en powerwalk till affären halv sju på morgonen och köpa frukost. Älskar frukost nu till jultider av nån anledning.... vet inte varför, hatar det alltid annars, men det är nåt med opersonligt vitt bröd och en varm chailatte som får mig att bli alldeles varm inombords vid jul. 

Vid 9 gick jag till BUP för att höja min  dos antidepressiva Fluoxetine. Det gick bra. Jag gillar min kontaktperson på BUP, den första som faktiskt har varit förstående för min depression, så det känns bra <3

... förutom att jag tog miste på tiden. Skulle dit 8.30 istället, men snäll som han är, kunde han klämma in mig ändå i hans schema.

Kl. 15 ska jag till Karolinska Universitetssjukhus och kolla upp min rygg.... aldrig berättat det tidigare för er, men jag har en inte så allvarlig, men jobbig, skolios. Har haft det sen jag var femton men det är så mycket bättre nu, så jag är tacksam för det. 

Nu ska jag på väg dit. Önska mig lycka till! 🤪🤗❣️ Kram Zev

DEPRESSIOOOOON

Guuuuud vad länge sen det var jag uppdaterade bloggen. I allafall har jag blivit diagnostiserad med depression i slutet av sommaren och äter 20 mg Fluoxetin (antidepressiva) om dagen och mår lite bättre. Suicidtankarna har gått ned och orkar mer än vad jag brukade.

Vill tacka mina fina vänner och bekanta som finns där för mig och står ut med mig. Haha det betyder så sjukt mycket 🎀🤗🙏 

Den här veckan var jag hemma för det mesta och sov bort alla dagar, har jobbat på musiken och min nya podcast. I helgen är jag inbjuden till premiären av Pelle Hanaeus (Henrik i Tillbaka till Vintergatan ni vet haha 💛)  till hans föreställning Lars dagbok. Såååå tacksam för det. Han är så gullig som räddade min helg.

Ha en fin Torsdag allihopa. Älskar er!!

FullSizeRender.jpg